ett inlägg som jag måste skriva.

nu kommer det, inlägget om dig. nu är det ett år sen.
ett år sen allt förstördes.
för en månad sen skulle jag gråta när jag skrev det här,
nu känner jag ingenting.
visst, fem månader och tre veckor med dig var underbart
men jag saknar det inte.
hur mycket jag än tänker på alla minnen,
hur mycket jag än tittar på bilderna från våran tid,
så känner jag inget.

du är ett avslutat kapitel,
och visst, jag älskade dig då.
men frågan är om jag inte är mer kär nu än då.

det här trodde jag aldrig att jag skulle säga men,
jag kommer aldrig mer gråta en tår för dig.




jag finns i varje steg du tar, men du behöver aldrig mer vara rädd
matilda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0