när det blir lite svårare att andas.

ni förstår inte
att varje gång jag tänker på det
varje gång jag pratar om det
så gråter jag.
så nej, jag kan inte prata med er om det
utan att gråta. det går inte.
det är snart ett år sen.
men det gör fortfarande lika ont,
jag mår fortfarande lika dåligt över det,
det kommer ni aldrig att förstå.
och händer det igen,
då tänker jag inte klara av det.
då tänker jag inte vara stark
och gå igenom det.

och fråga inte vad det är för något,
för som sagt,
jag kan inte prata om det, jag kan inte tänka på det,
utan att börja gråta.


jag finns i varje steg du tar, så du behöver aldrig mer vara rädd
matilda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0