på insidan av matilda vikström, ungefär vid revbenen, men lite upp till vänster.

jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu,
jag saknar att höra dom där tre orden,
dom tre orden som värmer så mycket.

och nu är det mindre än en månad kvar,
mindre än en månad kvar till den andra oktober,
ett datum som jag önskade att jag kunde hoppa över.
en dag som jag bara vill sova bort.
men jag måste ta mig igenom det.
jag hatar verkligen årsdagar,
men nu är det såhär
och det är bara att acceptera.

jag vet att jag egentligen inte ska skriva det här,
bara för att jag vet att nu kommer folk tro att jag vill ta livet av mig.
men så är det inte, jag behöver bara få ut lite.
och det är min blogg så jag skriver vad jag vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0