jag hatar det.

jag läste min gamla blogg idag
och fan.vad.ont.det.gör
jag insåg hur mycket du har påverkat mig
hur många tårar jag har gråtit för din skull
och jag hatar mig själv för det
jag hatar mig själv för att jag lät dig trycka ner mig
för det gjorde du verkligen
jag var nere på noll.
och jag trodde inte att jag skulle ta mig upp igen.
du svek mig verkligen,
du krossade mig totalt.
och jag hatar att du än idag får mig att gråta
jag vill bara att du ska försvinna ut ur mitt huvud,
men jag vet att det aldrig kommer att hända.

nu rinner tårarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0